För några veckor sedan kom jag hem efter fem dagars fotande och filmande i Bosnien för ett reportage. Bosnien ligger mig varmt om hjärtat – landet som är allt annat än mellanmjölk. Sarajevo i sin mix av öst och väst bjuder på en skönt avslappnad atmosfär, medan andra delar av Bosnien och Hercegovina kastar mig mellan hopp och förtvivlan.
Den nationalistiska propagandan som fick fritt spelrum under 1990-talet resulterade i ett folkmord på bosniska muslimer. Och fortfarande idag säljs tröjor med bilder på krigsförbrytare på sina håll. Besök i en moské i Banja Luka som sprängdes under kriget, och som nu är under uppbyggnad, resulterade i blickar från förbipasserande. Några passade på att göra det serbiska trefingertecknet – ett segertecken som i sammanhanget förknippas med serbisk nationalism.
Men trots all denna smärta så finns en stor portion hjärta. Det är svårt att inte älska denna vackra region och de människor man möter. När jag påtalade det för en Sarajevobo utanför en sprängd byggnad som stått kvar sedan kriget, nickade han och log igenkännande och berättade att Balkan betyder blod och honung. Och det är på många sätt en träffande beskrivning.
Fotot ovan föreställer en av många försäljare i Sarajevos gamla kärna.
