En parentes i den svenska politiken var Det Nya Partiet som grundades av greven och industrimannen Ian Wachtmeister. I praktiken var det en uppföljare på Ny Demokrati som kom in i riksdagen valet 1991 och drevs tillsammans med skivbolagsdirektören Bert Carlsson. Det Nya Partiets politik kändes igen och handlade om invandring ”som kommer som nummer ett på svenska folkets missnöjdhetsindex”, en ny näringspolitik ”där facket får maka på sig” och kamp mot brottsligheten. De etablerad politikerna beskrevs som korrupta och okunniga.
Men medan Ny Demokrati fick stor medial uppmärksamhet betraktades Det Nya Partiet som vilket småparti som helst. Men Ian Wachtmeister som räknat med medial uppbackning höll sin valupptakt 1998 på inget mindre än Stadion i Stockholm. Av 200 inbjudna journalister kom knappt en handfull. Även hejjaropen uteblev och läktarna gapade tomma, förutom ett 40-tal av de närmast sörjande. Wachtmeister höll minen och hans två kvinnliga medkandidater bjöd på det bredaste leendet.
Varför låta en sömnig valupptakt förstöra festen? Tillsammans reste Det Nya Partiets trio land och rike runt för att hålla torgmöten. Ett stort antal orter skulle avverkas innan valet och partiet nå fyraprocentsspärren.
Men när partiet några månader senare talade på Medborgarplatsen i Stockholm var entusiasmen som bortblåst. Trion hade blivit en duo efter avhopp och talen andades frustration. Det var ett trött möte där talarna verkade misströsta, trots Wachtmeisters självsäkra påståenden att partiet närmade sig fyra procent.
Men någon riksdagsplats blev det aldrig. Resultatet blev en halv procent av rösterna. En missnöjd Wachtmeister skyllde nederlaget på massmedia och valde att lämna politiken. Men inte för gott. Idag fungerar han som rådgivare åt Sverigedemokraterna.”
